Senaste krönikan

(Skolarbete, december ‘06)

GUSTAV VASA BLOGGADE ALDRIG

Det svenska språket blir mer och mer uppdelat och oigenkännligt. Det menade litteraturprofessor Ewa Witt-Brattström när hon förra veckan rök ihop med Fredrik Lindström i debattprogrammet ”Rosenberg” på TV4.

Witt-Brattström tyckte att Sveriges befolkning borde måna om sitt modersmål på ett mer konservativt sätt än vad de hittills gjort, samt att språkligt nytänkande och nyskapande borde underkännas i skolorna. Författaren och programledaren Fredrik Lindström tyckte raka motsatsen och ansåg att förnyande var en del av den språkliga processen vart man än hamnar. För en gångs skull fick Göran Rosenbergs debattprogram mig faktiskt att reagera. Om det svenska språket går tillbaka till sina rötter och fullständigt stannar i sin utveckling, hur hade då världen sett ut? Hade vi kunnat kommunicera med varandra överhuvudtaget? Hur hade vi använt redskap som bloggar, chattklienter och mp3or om vi inte ens hade ett namn för dem? Hur hade vi förklarat vad vi gjorde när vi vabbade, bloggade och dissade varandra?

Teknisk utveckling bidrar ju uppenbarligen till språklig utveckling också. Dagens teknik ger språket enorm potential att utvecklas och spridas. Internet och alla dess miljontals hemsidor är ett utmärkt exempel på detta; medan det förr ofta var välrenommerade författare och journalister som myntade nya uttryck kan det i dagsläget vara precis vemsomhelst. Det kan vara en bloggande trebarnsmamma, ett nyhetsankare eller en krönikör. Internet har bidragit till att världen blivit allt mindre, vare sig Ewa Witt-Brattström, hustru till Svenska Akademiens Horace Engdahl, gillar det eller inte. Jag anser inte att vi borde hålla på vårt svenska arv och totalt stanna upp i utvecklingen, världen utvecklas i ett alldeles för högt tempo för det.

Som Fredrik Lindström sa; ”Tacka fan att det inte fanns ord som ’franchising’ på Gustav Vasas tid”.

 

Tim Hardenstedt